Flyttar nu

Efter mycket om och men har jag nu beslutat mig för att byta bloggforum.
Ni kan fortsätta läsa min blogg här:

Zarah of Sweden

Veckans Citat

Men du om någon borde förstå att man inte gör såhär mot mig...

Nu tror du säkert att jag hoppas
på något som aldrig ska bli av
Men jag har aldrig lyssnat när du lovat
Aldrig ställt några krav

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
Jag kan inte skilja på om jag vill vara med dig
Jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
Jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
Men du om någon borde förstå

att man inte gör såhär mot mig

Melissa Horn råkar ibland ha vissa texter som passar så otroligt bra på ens sinnesstämning. På kvällarna går hennes låtar på loop medan man funderar på saker och ting. Det finns några människor som på sista tiden gjort mig väldigt besviken. Man ger utav sig själv, och får smulor tillbaka. När man finns där jämt, alltid redo att ställa upp och med vänliga ord och gester visar att man finns här. För stunden får man uppskattning, men sen verkar man glömmas bort, läggs i ett fack tills man behövs igen. Jag orkar inte ha det såhär mer. Jag önskar att jag kunde slänga er på tippen i miljöfarligt gods eller liknande, för det är där ni hör hemma. Men de där banden är jävligt sega att klippa sönder, det går inte. Ni har funnits i mitt liv i flera år, betytt så mycket för mig och mina stora beslut jag har tagit. Jag har en förhoppning om att det kanske ändras i framtiden.

Men jag väntar fortfarande på ett JÄVLA tack efter mitt vänliga grattissms på din födelsedag. Är det för mycket begärt?

Veckans Citat

Memories comes when memories old.

Det är lustigt att man kan känna sig så ensam ibland även om man har människor runt omkring sig. Jag älskar min familj, även de nytillkomna. Men det är inte tillräckligt. På kvällen känner jag mig som mest sårbar, och suktar efter närhet. Minnen kommer tillbaka, stunder då man mådde så bra. Ett år sen, tre år sen, sex år sen. Människor man umgicks med då, som man inte gör idag. Killar man var tillsammans med, festivaler man var på, fester som är oförglömliga.

Man ska inte gråta över spilld mjölk. Men hopplösheten man känner när man sitter hemma en lördagkväll och inte gör något vettigt alls är inte rolig. Jag har nästan bara mig själv att skylla. Jag har väldigt svårt att tränga mig på folk, att fråga "kan man komma förbi"? Jag väntar i princip alltid själv på att bli inbjuden. Dags att ta tag i det. Lära känna nya människor, ta kontakt med gamla, leva för mig själv och inte för någon annan, ta initiativ och våga flyga fritt i sommar.

För sommaren är min! ;)

Pannben, Soldier!

Den där löpturen jag tänkte ta igårkväll, tror ni den blev av? Nej, just det. För bakom denna skärmen sitter en stor latmask.

"Njae, det är lite för varmt ännu"

"Hm, måste vänta en timme efter maten så jag inte får håll"

"Nu fick vi besök, oartigt att bara springa iväg då"

"Oj, vad mycket klockan är, jag tror jag springer imorgon istället"

Hur dagen började idag? Med att snooza en timme. Sen dök den där känslan upp att någon var besviken på mig, att jag fan borde ta och skärpa mig. Med sömnen kvar i ögonen reste jag mig ur sängen, såg hoppfullt ut genom fönstret och YES - ingen sol. Snarare gråmulet och hängande regn. Skitbra trodde jag. Med ett stigande humör satte jag på musiken och knöt mina dunderdojjor och klev utanför dörren. Där och då slog fukten emot mig som en vägg. Luftfuktighet 88 % enligt Väderlek nu när jag kollar i efterhand. Men som en vän, tillika befäl skrev i ett sms igår: Pannben Soldier! Så jag sprang den jävla rundan.

Det kändes som att springa milen snarare än 3,5 km. Föreställ er nån tecknad figur som är så trött att han kryper långsamt framåt och flåsar och knappt får någon luft. Ungefär så kände jag mig :P

Nu sitter jag med frukosten iallafall. Som vanligt är det lättfil med AllBran och Musli samt knäckebröd med skinka på. Det är svårt att få de där fem kg att försvinna. Speciellt när min självdisciplin rymde lagom innan sista tentan. Jag behöver en träningskompis. En Djävul i människokläder som skriker på mig att jag måste öka, måste ta en till, och en till, och en till. Och målet? Jag verkar ha tappat det på vägen.

Nu när jag korrekturläser min text lite så är det nog fel att säga att fem kg ska försvinna. Snarare 5 kg fett, men kanske upp 3-4 kg i muskler. Hur nu det ska gå till...

Veckans Citat

A Game of Thrones

Jag älskar böcker. Speciellt Fantasyböcker. Man snöar in sig i en helt annan värld, man är en del av denna värld och lär känna alla karaktärer. Just därför är och har jag alltid varit skeptisk till filmer/serier som baseras på de fantasyböcker jag läst. Ett exempel är Legend of the Seeker som gjorde mig ruskigt besviken och nästan förbannad. Det är B-klass på det hela.

Så nu när folk hoppade på mig " Du MÅSTE se Game of Thrones" tvekade jag i några veckor. Jag ville inte förstöra den mentala bilden jag byggt upp av Westeros, av karaktärerna och hela handlingen. Men så tänkte jag ge det ett försök. En minut in i första avsnittet och jag var fast. Åtta avsnitt på två dagar senare så har jag abstinens, monstruösa CRAVINGS för nästa. Så välgjort är det. Otroligt duktiga skådespelare, fantastiska miljöer och scener. Ja, böckerna är fortfarande bättre - men jag tror inte man kan komma närmre storyn än vad man redan gjort. SE SERIEN! :)

Allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om, för det ekar i huvudet.

En absolut underbar och fantastisk helg är till ända. Grillkvällar här hemma i Sävedalen med familj och andra underbara människor, helkväll på Liseberg och dagar i solen. Helt otroligt hur vissa människor kan få en att må så bra. :)

Jag har inte varit på Liseberg för egen skull på säkert 5 år. Först ut var Kanonen där jag blev tvingad att sitta längst fram. Strax innan vi sköts iväg var det bara gnäll och FUCK YOU till personen bredvid som försökte lugna mig :P haha. Stackaren. Iväg sköts man iallafall och jag har inte skrikit så mycket på riktigt länge. Men det kittlade dödsskönt i kistan! Balder blev också avklarad, men längst upp på toppen kramade jag knogarna vita och skrek att jag ville dö. Sen skrek jag under hela resan. När vi bromsade in började jag istället skratta hysteriskt av allt adrenalin som fanns i kroppen. Underbar känsla! :)

Ja, jag kan va en riktig mes emellanåt men jag bangar inte ur!

Nu sitter man med magen full av supergod mat och rapar vitlök. Tur att man sover själv inatt :P
Inväntar lite lägre temperatur ute så att man kan ta sig en kort löptur sen. Kanske borde ta mig upp och se på BB-finalen och se vem som vinner. Heja Peter!

For all we know we might not get tomorrow

Man ska aldrig ta något för givet. Det finns så mycket som kan hända. Otroligt klyschigt men; Fånga Dagen, Lev livet som om varje dag vore den sista. Därmed inte sagt att man ska göra massa dumheter bara för den saken skull :P Man borde ta vara på de små ögonblicken bättre. Uppskatta de nära och kära bättre, säga att man älskar dem lite oftare för man vet aldrig när det kan vara sista gången du får sagt det. Umgås med vänner, laga god mat ofta, älta inte det förflutna alltför längre och försök att inte göra om dina misstag.

Det är helt upp till dig själv hur du mår. Man ska umgås med personer som får dig att må bra och lyfter dig, göra saker som får dig att må bra. Jobba med det du tycker är roligt och intressant och som utvecklar dig som person. I många fall lättare sagt än gjort, men det är alltid något att sträva mot. :)